du är alla mina män

de faderlösa männen som vridit

sig solår runt sig själva

i väntan

i dig lever barnen

som öppnar sina presenter

med tindrande ögon

i en pulsåder av bekräftelse

kvinnorna lutar sig mot ditt inre

de som gjort allting själva

utlämnade till kärleken

du är ordens härbärge

en rastplats för de övergivna

de ännu inte

sedda

ljuset tvekar i dig

du är alla

flämtande lågor

i stillheten brännande

blå

del av mig är du

jag vågar nästan stanna

kvar hos mig själv

nu