Jagets undanflykter solar sig
i skuggorna av det förgångnas
urblekta identitet som närs
av skuggmakters grepp!


Urvattnade minnen som flyr
tankarnas boning, spetsade av
det totalitära rättsmedvetandets
urholkade haltande fraser!


Vilandes med krampaktigt grepp
om stundens allvar, smekandes
de dödas namn som finns inpräntat
i ett blödande hjärta, denna smärta!


Förlusternas minnesrika omfång
som dväljs i själens ändlösa djup
omfamnandes glädjens yta
kvävandes av ångestens skrik


Drömmandes den vaknes sömn
kommer dagen åter ilande . . .
reser mig sakta upp och känner
att livet återvänder, minneskupp?


Men äntligen vaken
ruskar jag på huvudet
drar ett djupt andetag
och ler med grus i ögonen!