Låt oss stå kalla utanför lågorna

det har ju alltid varit

min största styrka och min

svaghet

Låt oss knyta våra ögon

till händer

och låta det hända

låta dagar av hopp

få knutar på mitten

när hoppet tar mark

och tiden rycker fram

Låt oss vara odödliga

i en halvtimme

tills äcklet fyller skålarna

Låt oss gå under

vid ett övergångsställe

Komma försent

till revolutionen

och försegla ventiler med

tegel och cement

för att bevara själen

ointryckt

Låt oss vara urkrupna

fria från hudarna

med förlig vind

som lagt sig att vila

vid våra fötter

rullad till en boll

Låt oss leva en lögn

men ha kvar sanningen på hyllan

bredvid porslinet som är

för fint att användas

Låt oss köra genom vindrutan

tills ögonen blir förglasade av motvind

stanna mellan raderna

och fyllna till av tomheten

Låt oss stå, leva upp, trycka på

glömma att vi någonsin vaknat

och vara karbonpapper

pressat

mot skapelsen