du var hjälten i min hjärna. (precis som clownen på ett kalas.)
det är så ensamt,
att inte ha någon att ägna
alla sina tankar åt, (jag ropar mig hes på ditt namn när ingen hör.)
ekot får mörkret plötsligt att se mer inbjudande ut.
(som om det låg bullar&saft på ett fat vid dörrmattan.)
jag fortsätter ställa mig frågan,
varför räcker jag inte till?
en fråga, jag aldrig fått svar på. (du sa ju, att det inte fanns några korkade frågor?)
du var min räddning. (det var till dig jag sprang för att gömma mig för världen.)

du frågade \'vad vill du?\'
jag svarade \'ha dig föralltid.\'

föralltid sa vi. (men föralltid har aldrig existerat i den värld jag lever i.)