Om det nu var solen du stod och stirrade på när jag låg och blåste såpbubblor i din säng när tiger lou spelade oh horatio i bakgrunden och du följde med rytmen med hela din kropp som inte för längesedan hade legat där brevid min då du sa att jag var den enda i ditt liv du en gång fruktat för inte så längesedan.

Om det nu var månen jag låg och pratade med på det gula gräset härom dagen då du stod en bit bort och matade kärlekens blåa drake med blommor som jag hade plockat och givit dig med ett leende som skrek jag älskar dig som havets vågor som en gång kommer leda mig hem igen ifrån min vilsna förälskade själ.

Om våra hjärtan nu är som plus och minus eller eld och is är svaran på min fråga ännu obesvarad då ingen annan utom jag vet frågan min kropp frågar varje skymning när draken flyger iväg,

om nu våra namn står sida vid sida i kärlekens bok är lösningen till gåtan helt och hållet lika fel som att draken skulle ha spytt upp blommorna och lagt dem i såpbubblornas flaska.