plötsligt hör jag en väns

outtalade belägenhet

liksom mellan raderna viskar en stark röst

en som inte går att negligera

det här är viktigt

självklart att hjälpa

inte ta för givet att det går att ta emot

funderar över hur jag själv skulle

ställt mig

ja jo ja det skulle jag nog ta emot

från den vännen skulle jag klara det

min dag som hade börjat helt vidrigt fel

rättade liksom till sig

när glädjens värme

gav besked om vad som är viktigt i livet

lycka

var att det fanns

någon som behövde

en hjälpande hand

energikicken fick ut mig på långtur

och vem står där

helt stilla och spär på min lycka

hägern