Greta satt vid bordet igen, med nyligen utspillt kaffe över morgontidningen. Försökte läsa rubrikerna innan de simmade bort.
Det var något om brysselkål. Brysselkål ser roliga ut med sin osannolika struktur, och de ska visst vara bra för hjärnan också, tänkte hon. Fast mig påminner de om nyplöjda åkrar. Men vänta nu, var det inte broccoli som var stimulerande, och hjärnans sönderregnade fåror som var liknelsen? Äh, hon knycklade samman tidningen och kastade bort den till diskbänken.
Sakta och omständligt tog hon sig ur stolen för att hämta disktrasan, och tillbaka till bordet igen, för att torka upp kaffet.
Förbannade svällda ben, tänkte hon, som tjocka köttklubbor och en fet bak där bak. Inte var hon tjugo inte.
Hela proceduren upprepades igen. Men denna gång för att fylla på kaffe.
Sedan satte hon sig med ett stön och tände en cigarett. Hon kisad genom röken när hon tittade ut. Grå himmel i dag igen, och det är visst solen som gör den blå, tänkte hon.
Har den slocknat nu?