Vi hade två sidors känslor i ett

Skapade ett nytt blad av vår gemensamma kärlek

Blankt för vår framtids skull

Sagan kändes speciell och orden lätta

Tiden och livet var vårt

Men tiden har ingen kommunikation

Den säger oss bara när vi är

Inte var

Vi tyngdes mer och mer av de bojor vi hittade längs vägen

Vi gav varandra stickor

Saltade sår och blödde "krokodiltårar"

Två hjärtan som längtade efter att delas

Glömde vi och blev en igen

Inget agg finns kvar idag

Minnet är större och långt varmare

än klimatet som vi delade på slutet

Resan fortsätter trots skilda spår

Vårt gemensamma blanka papper är det bara jag som fyller i

För hans framtids skull

Av kärlek