Redan medlem?
Logga in
Människor lever, skrattar, känner, gråter. Men aldrig du.
Så ensam som när du var där. Allra närmast.
Och du stoppar munnen full av min närhet äter upp varje beröring och slukar varje andetag jag tar
Kanske hade jag bråttom. men jag kan inte ge dig tid. tiden distribuerar sig själv. eroderar. och blandar mina minnen med gruset av min samtid.
Du hade min hand. tog den och sa "känn. så kall den är." en av alla ursäkter för att vara nära. och den var så sann. din lögn.
Du försökte rädda mig från dig. men jag är inte den att låta mig räddas.
Fri vers
av
Plumflower
Läst 393 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2008-02-09 12:00
|
Nästa text
Föregående Plumflower
Senast publicerade
Unconditional love. Their flaws, crowns and superpowers. Som en osäkrad pistol mot tinningen. Visa vilken verbal hjälte du är A nebula in the making. Blur the lines Du måste älska mitt mörker innan du kan älska min glans. "I'm afraid... I'll kill it if you don't take it." Lost on the northern winds. Se alla |