Brev jag inte kan skicka
Parfymen
blev min tröst
Den gjorde mig lugn
och gav mig hopp
inför gravens prövningar
Påminde mig om
förlåtelsen
om belöningen
i nästa liv
om jag har tålamod
i detta
Om jag kunde
skulle jag ge dig det samma
och mer
men jag är maktlös
och har lagt
allt
i hans händer
Din sorg
och din oro
var svårast
att se
på långt avstånd
och nu
är du utom räckhåll
att stå hjälplös
med bundna
händer
när du satt vid din broders gra
fick mig att gråta
men det berättade jag inte
för någon annan än Gud
Nu kan jag bara be
om att han gav dig parfymen
Det var hundra mil
och en mur
av missförstånd
och rädsla
mellan oss
men i drömmen
är vi nära
I en av dom
ser jag
hur du stryker lite
på din hud
och ler det hemlighetsfulla leendet
som etsat sig fast
i mitt minne
Om du gör det varje natt
ska du se
att han tvättar ditt hjärta rent
ditt hjärta
från det förflutna och hatet
och en morgon
är du fri
Insha Allah
Vetskapen
att änglarna
såg allt jag gjorde
skrämmer mig inte
det ger mig tröst
Allt
är uppskrivet
och hur långa brev
jag än skrev till dig
så är det ändå mycket
kvar
att berätta
Kanske
du gjorde rätt
som satt tyst
och lät kärleken tala
Medan jagi låg på taket
lyfte sig hotellet
ja hela Mecca
upp mot himlarna
och befrielsen
Duvorna
kom
med det första tecknet
Snart
skulle allt
bada i ljus
och all sorg
och smärta
vi levt i
vara slut
Kanske
hade vi levt i mörkret
i tusen år
för vi grät båda
av glädje
över hans nåd
Äntligen
äntligen
Nu såg jag
toppen
av Masjid-ul-Harams
minaret
och det var bara en fråga
om tid
under tystnad
gav jag mig iväg
och försvann
in bland gränderna
Vart
visste ingen
inte ens jag
Någonstans
på vägen
raderade
han allt
utom mitt namn
Och ditt
På sjukhusbritsen
visste jag inte
ens
i vilket land
jag befann mig
eller hur jag kommit dit
Bara förnamnet
och en suddig bild
av någon jag älskade
hade jag kvar
Men när jag gråtande
frågade vart
du tog vägen
och om du levde
såg alla
lika frågande ut
och svarade
på ett obegripligt språk