Det har gått upp att jag alltid har
förfört och ibland fått för mig att förgöra varje man
har aldrig vågat låta mig förföras
för rädslan av att förgöras och för att sättas i brand

Jag var likt en Don Juan, tog det som jag önskade och ville
släpade villebrådet hem likt en gåva av Guds gille.

Nu vill jag ropa till fullmånen upp, vägled mig
jag vill göra en kupp. Låt mig få känna förförelsens vind
släppa taget om kontrollens fäste, falla lugnt och stilla
för att få ro i dina armars näste.

Lutar mig tillbaka kom alla män, som vill förföra en kvinna
minns kärlek är att varsamt hålla ett hjärta
uti dina kupade händer
låt mig nu förloras i dina ögons länder.