Jag ser elden sluka träet


Med blotta ögat är det svårt att avgöra

om lågan är kall

eller varm


Är jag kall eller varm?


Jag ser lågorna slicka det de förtär


De ser så mjuka ut

så känsliga


De lyser i solens färger

och i havets och himlens



Jag ser igenom lågorna



Tänker att de inte kan göra någon skada


De är transparenta, varför skynda bort?


När de har förbrukat träet,

får det att stiga upp mot stjärnorna

eller lämnas kvar som kvidande rädsla


hörs ljud


svaga och tydliga


liksom de vi hör från höga flaggstänger

som slår i den kraftiga vinden


Kanske slår mitt hjärta också, ikapp med dem?


Och tunn is

Tunna tunna isskärvor

som man bryter av på mitten



Det låter så



Kanske är det isskärvor min själ består av?



Eldens lågor lockar

den ser så lugn ut


Jag vill röra den

tala till lågorna

kan nästan höra dem viska mitt namn


Men skenet bedrar


och det vet jag nog


I mindre format är elden lindrig

Men jag minns

jag minns.





Aldrig mer.