Äntligen gryr dagen

natten har varit lång

Röda blommor växer i hagen

spirandes till naturens fågelsång



Ensamheten gav en kyla

inget kunde den smälta

Det gick inte att från isen skyla

den sprängde och kunde mig välta



Starka krafter tog min själ

isen förfrös

Mörkret ville mig inte väl

isen gjorde marken porös



Jorden öppnade sig

hålet var en avgrund

Alltet slukade mig

där dog jag för en stund



Men kärleken kunde bygga

under isen fanns det skott

Det gick inte att fly och skygga

när isen smälte blev det vått



Törstig blomma den gror

en andra chans gav fart

Fallen kunde bli stor

solen strålar nu så klart