Ibland undrar jag
Hur ska jag ta mig igenom dagen?
Men på något vis
Minut för minut
Passerar den

Tankarna på dig
Försvinner aldrig
När ska det bli lättare?
När ska jag äntligen få somna
Utan att se dina ögon framför mig?
När ska jag sluta känna
Känslan av dina armar runt mig?

Jag önskar att imorgon
Imorgon ska det kännas lättare
Men vaknar upp
Kan knappt andas
Smärtan får mig ännu en gång
Att tappa andan
Ser ditt ansikte framför mig

Inom mig gnager längtan
Efter att få höra dina andetag
Att kunna sträcka ut mina armar
Och röra vid dig
Smärtan av att veta
Det blir aldrig min verklighet
Får klumpen i magen
Att växa
Samtidigt som ögonen fylls med tårar

Förstår du min smärta?
Ser du i mina ögon
Att jag bara vill gråta?
Ser du hur jag har gett upp?
Att jag inte längre ler ett lyckligt leende?

Bryr du dig?