i närheten

går herr ångest
när han får syn på mig lyfter han på hatten

och hälsar mig med ett snett leende
jag besvarar inte hans hälsning

jag väljer mina vänner med nogsamhet

något senare

stöter jag på fröken vånda

vi blir stående öga mot öga, värderar varandra
analyserar vårt möte i tysthet

när jag vänder mig om för att gå därifrån
sitter hon redan som en igel
på min blottade hals

där håller hon vanmakten sällskap