Jag såg en bild av värmande slag

som gav en sol åt grådisig dag

Trots verklighet av damm och smuts

den fyllde hjärtat av glädjens lust

Vad var det då jag glatt fick se

jo en man som aldrig brukar le

Han fick en kram av okänd famn

som seglade in i ensam hamn

Den lycka som han kände då

var nåt han aldrig kunnat nå

En enkel kram av liv och ljus

den gav en man ett sällsamt rus

Av litet frö kan grödor gro

och bygga så ett vackert bo

Vad lite som kan glädje ge

och få ett ensamt hjärta le