Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dikt. Är lite pretentiös i denna dikt, för att göra den vacker.


Riddaren Sareo


Sareo gick på ett berg.

Han är min själ, min ande.

Det människan sä länge har sökt,

finns i hans hjärta.

Han är galaxer och stjärnor,

vilda bäckor och rymd-nebulosor.

Han är allt, han är inget.

På marken växer några blommor.

Sareo tar upp en blomma, och håller den i sin hand.




Fri vers av Sareo
Läst 224 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-02-23 21:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sareo
Sareo