Hon kunde höra honom långt innan hon kom fram.

\"Jag har inget lokalsinne, men om jag pekar till vänster, brukar jag hitta dit\" sa han och skrattade. Det lät som han skrävlade. Greta log. Visade bara vad korkad han var.

Satans lismare, och så ha mage till att bara stå still där utanför affären varje dag, med samma gamla avdankade skämt, på samma plats som alltid. Antagligen drog han dem för samma personer också. Det var som skivan fått hack. Ska det vara ett liv det? För någon av dem? De som lyssnar eller han som pratar. Ändå stannade Greta.

”Hej min lilla sockerpulla, sa Gösta.\"
”Hej på dig du” sa Greta ” har du något nytt att komma med?”
”Det beror väl på vad du är intresserad av.”
”Allt möjligt, ditt och datt, du vet, sa hon och log.\" Hon ville ju inte gå hem tomhänt.

\"Ja, som oftast är ekonomin i bott för kommunen, det är fler gamla än yngre som stannar här, taxin har slutat rulla och polisen har stängt.
”Äh, vad tråkig du är.”
” Ja men du, systembolaget har gjorts om till en självplocksbutik. Finns väl inget ont i det va? Kan vara kul att se vad som finns i hyllorna också, så man kan variera sig” sa han och log.
\"Ja, och sen så är det ju så att roligt hasa fram mellan hyllorna som en gammal förrymd mumie.\" Greta grimaserade.

\"Nu ska du inte vara sån, du kanske skrämmer någon till nykterhet, sa han och skrattade återigen\"
Hon fnös. \"Nä nu ska jag gå och hasa på affären i stället, så du får ha det så bra\" sa hon och nickade åt honom och de andra som stod kvar.

Inne i affären kunde hon höra hur Gösta redan börjat prata med nästa offer och hon kunde höra hur han skrattade. Hon var tvungen att stanna lite. Tröttheten kommer och går när man blir gammal, och nu måste hon andas. Samla sig, innan hon fortsatte längre in i affären.

Egentligen visste hon inte riktigt vad hon vill ha. Pensionen var inte tilltagen i överkant, inte så att hon kunde unna sig något extra. Men hon ville så gärna ha något gott till kaffet idag.

Kanske en semla.