Jag sökte
krökade och rökte
mitt samvete bort

Det skingrades för vinden
jag vände andra sidan till
men inte ofta kinden

lufthavet lyfter snäckan
i pärlemoskimmer
sträcker vi segel
Dricker med vidgade näsvingar
dofter och horisonter
kokonglätta genom elementen
rids vi genomborrade
hålstungna av ljus

vi finns inte där

Jag gick vägar kantade av glas
skimrande i vardagens sällsamma färger

där var baksmällor och extas
inlindade i självömkans armar
som fäktade och värjde
och slog drömmar i kras

jag seglar i bubblornas dans
fångar som såpa
ljusprismor i malströmmen
kristaller sköra och gröna
grå och mörkt blå
stänger och sluter
ögonblick av varande

virvlar tankarnas vattenmassor
redan tänkta
redan förnimmade
av redan drunknade

Jag blundade för demoner
Jag har sett dem
och ormar långa som tarmar

döden ritade konturerna av mitt ansikte
kysste min panna och lät mig leva eoner
allt är ju så relativt

Uppblåst var jag likt en bubbla av såpa
en prisma för alla dessa färger
och det var jag som valde
döda blommor i en vas

Jag blundade för sanningar
och väsenden i ljusa kåpor
draperade i sjok av tyg
som dolde dess armar

solen krusar bränningarna
med sitt vågskumsleende
tyst i mörkret

Jag gömde mitt samvete
i främmande kvinnors sköten
och formrika barmar

dåren med sina många drömmar
där vissa var mycket våta

mina göranden bara skuggspel
skriket en utdragen suck
i evigheten

och det var jag som valde
döda blommor i en vas

Jag splittrade mina samveten
fragment som skingrades för vinden
bara livslögnen gjorde mig hel
som skimrade i vardagens
sällsamma färger

pladdrar jag porlande
upplivad av kolsyra
flyktigt är allt levande
bristande kroppar
vars vätskor som tårar
över jordens yta
... liv vänder åter

I dag är du jordens salt
smakar jag stjärndropparna
på din kind

du håller rodret
vi turas om

tumlar som delfiner
lycka i avgränsad glaskupa

och det var jag som valde
döda blommor i en vas
skimrande i vardagens
sällsamma färger