Har jag berättat om när jag dör litegrann? Jag tror det är 1970 någonting och känner mig precis som alla andra med min amfetamin, trumma och allt det där. Jag ber om någon som ska falla från skyn och jag får det men jag bryter ihop precis som en liten flicka för detta är lycka. Jag dör lite av törst om du sjunger en sång för mig. Spela något nytt och något gammalt för mig för jag känner ingen smärta medan jag står här i regnet. För alla vet att när jag har fallit ner från min lockar så bryter jag ihop och tar saker precis som jag ska. Jag skapar, skrapar och ramlar och blir något nytt och något bra och det är din förtjänst för du vill sjunga en sång för mig. Försvinner jag om du kommer? Ler jag om du gråter? Kommer du undan om jag kommer under? Queen Mary är även min vän om ingen behöver gissa om jag blir frälst när jag äntligen inser att jag är precis som alla för jag har också pärlor som något typ av försvar. Det regnade från min törst så jag föll ner från din långa förbannelse som fortfarande gör ont men vad som är värre är denna smärta som finns här inne. Jag kan omöjligen stanna kvar här, är det inte klart att jag inte passar in? Jag antar att det är dags för oss att sluta så att du kan introducera mig som en vän så var så snäll och le när de pratar om att du kände mig när jag var hungrig och bodde i din värld. Jag fake:ar det precis på det sättet som man ska men bryter fortfarande ihop. Kommer du spela en sång för mig när vi försvinner bort och ner och snälla låt mig falla snabbt bra och effektivt ner i mörkret för det är nytt, spännande och det är det som jag hoppas på för alla broar som jag någonsin haft har försvunnit för du min vän brände dem och jag tror att jag på riktigt älskade det.