Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till oss på berget. Kommer du ihåg ljuden som uppenbarade sig? Enbart när vi kysste varandra.


Utför Bergets kant

Åh, lever jag? Du är min blödande stjärna.
En galaktisk revolutionär.

Jag tänder en tårkanal

Ditt anlete, helt nätt och vitt nästan genomskinligt
när mina ögon är helt slutna:



"-Våra kantstötta händer möttes
på berget där havet mötte havet
och droppandets monotona evighet
förverkligade trädets sista timmar."



Hösten besegrade sommaren.
Din bouqet, som en människa.

Utför bergets kant, kastar mig mot döden.

Ditt ansikte skymtade i tändstickans sken.
Ditt hår i mina händer, mina läppar på din hals.




Fri vers av isidore
Läst 814 gånger och applåderad av 15 personer
Utvald text
Publicerad 2008-03-11 01:17



Bookmark and Share

  Rozhan
Håller med nedanstående, en helt fantastisk text! Jag får "sprittsande" (adjektiv av mig själv) då jag läser detta - kanske mycket på grund att jag en gång i tiden va höjdrädd och fasade för bergens kanter... kanontext !
2008-06-25

  Carlita
en fantastisk text. inledningen brutalt briljant. en galaktisk revolutionär. du är så bra.
2008-06-24

  J A Nicander
Vackra starka känslomässiga beskrivningar av kärlek. Mycket snyggt!
2008-06-22

    ~maria~
oj denna berör mig verkligen djupt, varje ord sveper in mig som en slöja.. otroligt fint
2008-06-21

  mayhem and order
Förstår inte att jag inte kommenterat den här. Tror jag skrivit tidigare att det här var det bästa jag läst av dej men jag ändrar mej för det är DETTA som är det. Inga konstigheter att den är reds. val. En stjärna i kanten och en i himmlen för dej.
Fragilt, närvarande och älskligt på samma gång. Mums, grymt!
2008-06-21

    Skrivarn
Mycket vackert skrivet!
2008-04-21

  kemikalie
jag känner igen den som ett vackert ansikte jag sett förr. ett kärt återseende
2008-04-11

  Statistiska Centralbyrån
du skriver intressant. jag ska läsa mer av dig när jag är mer vaken. men du använder fina bilder.
2008-03-13
  > Nästa text
< Föregående

isidore
isidore