Läs aluminium - Prosa av Max Poisé

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

aluminium

något försvann
i en smula
av ett allt som glömdes bort

är flyktig,
i din hand och brusten
i någon annans hjärta

fångar mig emellan två,
medan en värld krystar
och flyr i från

hur ska jag kunna beröva
den lycka som aldrig visar sig
i samma mening som luften förorenar
alla utandningar

något försvann
och hittades
inuti ett aluminiumhjärta

lämnades aldrig åter

Prosa av Max Poisé
Läst 302 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2020-05-16 22:44

Skriv ut

Spara som PDF

Elisabeth Nilsson VIP

Vemod och melankoli i sammansmält känsla som tränger in i hjärtats kammare. Din poesi är outstanding!
2020-05-18

SatansSon

really good, max!
2020-05-18

ULJO
Melankolisk läsning. Smärtsamt
2020-05-18

Magdalena Eriksson VIP

det som nästan blev ett vi? det som ändå tar enorm plats och känns starkare än allt
och allt som glömdes bort...
ja vad handlar det om?
livet.. ska en gå här och nästanfinnas nästanälskas
ska aluminiumhjärta bli en trend? vi som nästan finns men bara skriver vi som nästan har en kropp men bara på gymmet fastän nu är väl det stängt.. varjefall tycker jag Aluminiumhjärta är ett mycket poetiskt laddat ord.
2020-05-18

Fredrik Axelsson
Din penna skriver vackra, korta och sorgsna stigar. Det är ett vemod som tynger på ett alldeles särskilt sätt i det senaste jag läst av dig. Jag blir guidad i ett främmande land som ibland känns bekant, jag vet inte hur känslorna går men jag vill guidas en bit till. Mitt bröst blir kompakt.
2020-05-18

Cikoria Blå VIP

Blir gripen av orden trots att jag egentligen inte begriper vad det handlar om.
Bryr mig inte om att analysera, läser och läser om en gång till. Det får räcka så.
2020-05-17