Min vän
du sitter bakom din hårdrocks fasad
klädd i svart
med nyklippt hår
och attityden osmakligt pudrad med martyrium

Dina anklagelser gör entré redan innan du öppnar munnen
och dina känslor för mig
gör mig till en brottsling
och ditt hjärta stämmer mig obarmhärtigt
medan du stämplar sanningen till en lögn

I dina sinnens spegelkabinett
spelar inte min själ eller min vilja någon roll
och du speglas inte i mina ögon som hunger

Din blick flackar
ditt språk talar tigande
och jag hör budskapet via dina tårar

Du har lagt ditt hjärta vid mina fötter
och jag undrar
ska jag låta dig komma nära
så jag kan mosa dig utan att tveka
göra dig till min utan att känna

Om mitt brott är att du inte berör
så hur kan du ge mig skulden för att du älskar ?