Om jag var en fågel skulle jag flyga högt
För att kamma mina inälvor med solen
Och resa en staty över ondskan
Som skälver skälver, stjälper själar
I det ena ögat

I oktagonen är brutaliteten skrämmande

Om jag var en evighet skulle jag ge upp
För att inte stjälpa kanten över kanten
Och resa mot hoppet
Som finns på botten
I inutihetens näbb

Allt sluter sig liksom det vore en mussla
Ett skri
Himmelen, farhågan
Det finns inga frågor

\"Jag är sjöfararen, mekaniken
svarthets med skörmjugg
Mjuk i utkanten levande död i mitten\"