i takt med att människorna sluter sig sakta inom sig själva
invid varsin skärm, med telefonerna vid sin sida
med numret som går till dem själva
som ingen har tid att ringa

i takt med att de tvingas tänka likformigt
som ettor och nollor
genom tiden som konsumeras av maskinerna

i takt med att de blir varor
och sedan ett enda nummer

när de tittar upp från sina skärmar
där de spenderar timmar med att ego-casta sig själva
i cyberrymden
som känns kallt oändlig och hungrig

när de tittade upp var det tomt i rummen
där fanns ingen mänsklig värme längre
där blev individerna likformade
när de skulle individualisera sig
där buntades alla ihop till en och samma ensamma
eko

i den eviga uppkopplingen
som blev bortkopplingen från verligheten
och startet på nedkopplingen av mänskligt liv