Jag har gråtit idag

Över dig.
Över mig.
Över oss.
Över det som varit.
Över det som är nu.
Över dina ord.

Din dikt.
Det var länge sedan jag blev så berörd.
Dina ord slet mig itu.

Varför är det bara du.
Som kan slita mig itu.
Och bygga ihop mig igen.

Varför är det bara du?

Ibland ser jag din hand.
Som sträcker sig efter mig.
Och jag greppar tag i den.
Lovar att aldrig släppa.

Men du är en svår man att hålla i handen.
Man måste vara stark för att orka stanna kvar.
Och inte förlora greppet helt.

Ja gud vad jag har gråtit idag.
I smyg.
Utanför din periferi.
Så du inte ska se.
Trots att du egentligen vet.

Krossa inte mitt hjärta igen.
Det är så skört nu.
Och jag vet inte om jag klarar en omgång till.