Jag sökte i jorden
Jag sökte bland orden
Jag sökte i dödsskuggans dal
Förtvivlad och uppgiven vaknade jag upp
Där stod Han tyst och småleende
Likt en överseende far när sonen busar
Inget ord behövde yttras
Jag förstod
Slutligen

Han tog mig om axlarna
och såg in i mina ögon
Jag fick svar på alla de frågor
jag aldrig förut vågat ställa
Efter en evighet försvann han
men de outtalade orden låg kvar
Vi syns

Ur askan steg jag klar
Frihet

Men likgiltigheten kom
Svaren på mina frågor hindrade mig från att leva
Skrämd låste jag in mig
med all min kunskap

Ensam sitter jag nu och kontemplerar
och förstår det outgrundliga
Svaren gav mig evigt liv
men dödade mig samtidigt