Du håller med starka armar min sköld,
för under ytan är jag trasig

en trasig själ
svag.
sårad, vilsen på livets stig

Du står där
stor.
stark.
säker.
vig.

Jag når inte fram, mina ben bär mig inte
mina rop når inte dina öron om de ens kommer ur min mun.

Allt är ett töcken
Varmt.
Kallt.
Annorlunda.
Obegripligt.

Du sträcker ut din hand när jag inte kan ta den själv

Jag tråcklar min själs sömmar
men de faller samman igen och igen och igen

Min själ är svår att laga för den blev trasig
för länge, länge sen

Du ger mig näring för man kan inte leva på enbart luft.