jag vandrar runt och försöker finna mig en plats
men jag håller ögonen på dig, så att inget ont sker dig. jag är hungrig men jag låter dig äta först. jag vet att det är andra i samvaro. nya. jag skuggar och drar mig undan. kisar anonymt och andas lugnt. mina öron är på helspänn. jag luktar varje nytt. hur när var ? jag måste vila på min plats. min. men jag vet din. och vilken sträcka det tar mig härifrån och dit. jag vaggar rytmiskt med mina tassar. slår lock för ögon och viker ner öronen. jag lyssnar i det mörka. varje sekvens. inget undgår mig. jag sover djupt på spänn. för man vet aldrig. faror. hot. ,mot dig. plötsligt kan jag resa mig upp och lystra, fortfarande med kroppen i lågvila. sträcka upp halsen sisådär. spana i mörkret. lever du ? andas du ? finns du här ? försiktigt reser jag mig helt..och med mjuka tassar..doftar jag upp dig...min puls går ner. du ligger här. jag slickar dig på nosen. mjukt. och vänder mig om och gäspar. det tar på krafterna att vaka. över dig. hasar mig snabbt och lätt fram till vattenskålen och tungspetsar. ömt sliskigt ljumt
vänder bort skallen och ser din vilande siluett i mörkret. för att sedan fortsätta lapa i mig
står sedan still och iakttar din vilande kropp. luktar. nosen kittlas
tar mig sen långsamt ta mig tillbaka under diskbänken. falla ihop i min vila. tassarna över varandra. utsträckta. stålgrått
andas du ?
Fri vers
av
पिWhite Eagleॡ gästas av
Läst 553 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2008-04-05 21:24
|
Nästa text
Föregående पिWhite Eagleॡ gästas av
Senast publicerade
No hay necesidad de explicar algo, usted no puede ver. jag hoppas du får ro F9 står alltid högre än frågetecknet råder Lyckliga gatan Det pågår ett slag som kan kännas, som tickande små från ett knappt ohörbart tillstånd strax över när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke men jag menar: om nu den här Anna-Maria Odell är kritisk till polisens och psykiatrins omhändertaga Se alla |