Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En vanlig dag för den som jobbar på en avdelning en vanlig dag för den som är dödsdrabbad av sjukdom i själen


Ja då var det psykosvarning igen

Psykosvarning-larmet går.
Hon stammar fram obegripligheter i takt som inte fungerar.
Akta er jag tror vi spärrar av det här området.

Å nej inte en till de sprider sina energier genom väggarna.
Han kryper försmädligt omkring runt sin sjukhussäng.

Nu rullar hon med ögonen.
Stirrar ner i golvet vänder sig tittar upp i taket ser rakt på dig men på nåt vis igenom.

Hon ligger i nästan koma men reser sig och springer skrikande genom rummen- det är en eldblixt som jagar henne ingen kan se men hon känner brännsår redan.

De samlar sig i en cirkel.
Ingen tycks kunna tala de förmedlar sig med teckenspråk som att de vet en annan verklighet.

Men de skingras snabbt och sprider sig i massa vrår och står förstummade och skrämda

Psykosvarning-larmet går.




Fri vers av taowaki
Läst 358 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-11 01:46



Bookmark and Share


    *Zenobia*
och ute i samhället fortsätter livet som vanligt med kvinnor och barn som mördas, misshandlas och våldtas, män som mördar och misshandlar varandra, barn och vuxna som mobbar och förföljer plus diverse andra trevligheter...

vilka av de här är mest sjuka? de som beskrivs i texten här eller de som är ute i samhället och begår såna här handlingar? är resultatet av ett sånt här samhälle de som blir sjuka i själen?

nej, inte lätt vårda människor var de än befinner sig, vare sig det handlar om sjukhusens psykavdelningar eller landets fängelser, inte lätt vara människa i en värld fylld av paradoxer...
2008-04-11
  > Nästa text
< Föregående

taowaki
taowaki