när jag faller sönder inuti
när jag ser mitt liv passera förbi,
när allt är svart
som den mörkaste natt.
och när inget sig längre är likt.

när det är höst i mitt hjärta,
och löven faller av min smärta.
när välden blir frusen och grå
och jag inte kan resa och gå.
och mina krafter är slut.

när mitt skepp har sjunkit,
mitt hav blivit sunkit,
av hatet, och svärtan,
och den bitande smärtan.
när jag är långt ifrån fast mark.

då kommer du där med en värmande hand,
du leder mig sakta hemmåt-mot land.
du tänder ett ljus, du underbara,
du skickar små irrbloss till mig, de är klara.

och när jag fallit till marken min vän,
du hjälper mig att resa mig upp igen.