i marmorn speglas allt ljus

men inga bilder

så landar närvaro i mitt sinne

för långa tider 

graniten äter ljudet

det skrovliga fångar sånger

men ljuset

återkommer

reflekterat 

den högkorets morgonstund som varit

tar jag med mig

till Bäckhalla och stillheten

där lär den eka länge

lysa inom

växa till något annat

ett skepp månne 

ett skepp i vinden

med alla segel satta

smattrande