Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stenens baksida


Jag väntade dina steg
såsom som man väntar
på regn och åska
en dag då luften
lägger järnbandage
över ögonbrynen,
och lövens doftar multna
fast hösten ännu sover
djupsömn i en avlägsen lövkoja

min mun förseglad
som en mutist, en nomad
utan varken papper eller penna
som tappat verben, subjekten
och vädersträckens riktning

det enda jag bar med mig var
vetskapens börda sedan alla
fickor vänts ut och in

jag tömde allt som fanns kvar,
i floderna längs vägen och fyllde
dem med luft från fåglarnas
vingslag och lyfte på den sista stenen
för beskåda undersidans gömda skönhet.









Fri vers av _Mian_
Läst 860 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-05-04 22:10



Bookmark and Share


  aol
härligt flöde gillas
2008-05-16

    © Birgitta Wäppling VIP
Ett guldkorn som jag föräras att hitta denna kväll.

Orden flödar framåt, och för mig med på en färd där diktjaget målar vackra bilder, som t ex denna:

\"och lyfte på den sista stenen
för beskåda undersidans gömda skönhet\"

Stor applåd!
2008-05-08

  noname_realmind
Guud så vackert!! Denna är ett Dikt-Ess...

Dessa dina ord har en magi som passar likt en perfekt pusselbit bland mina funderingar just nu. Särskilt slutet... Måste absolut bokmärkas, tryckas ut och sättas upp på kylskåpet för att läsas var dag!!! :-)))

Det är bortom orden, först bortom... som vi finner djupet i oss själva och världen...

Tack Mian!!
2008-05-05
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_