Tänk alla de gånger
jag stått vi en järnvägsperrong
och önskat att nästa gång ska jag inte göra sådär fel
snart ska jag hitta
någon
som blev just Du

se nu ligger din smutstvätt blandad med min
och har inte bara en tandborste hos dig men också
fem par strumpor
min astmainhalator jag nog inte behöver
och hälften av mina anteckningar om geografi

Ändå förstår jag nu varför
jag tyckte om
att kyssas
för en sista gång på
en järnvägsperrong
medan jag väntade på att få träffa just dig

Ja, ändå förstår jag nu varför
jag tyckte om att ta farväl















(Det är kanske så att jag egentligen har vingar
och dem kan jag bara fälla ut
när det är bara jag och ingen annan)