luften vilar som ljummen silke mot min hud 

smultron och glass

smälter jag under solen

blå blommor vitt porslin

mormors linneduk viskar löjtnanshjärta hennes minne doftar Fenjal

runt bilderna dansar broderade små violer

överallt mormors violer

syrenbersån med emaljtvättfatet

där hon tvättade håret med regnvatten

håret blev fint då

 över himlens blå  talar fåglarna om vingar som bär

där högt ovan molnen har jag klätt mig i björkarnas löv

så att ingen ser mig i trädkojan där jag drömmer bort en stund

 i en rosa pelargon men mormor tyckte bättre om vita