Det var som du ville brista ut i gråt
och blicken var skrämnd som om du väntade dig det värsta
pricis som du ville skrika ut ett förlåt
men ingen ville lyssna ach du skrämndes av det mesta

Jag viste vad du hade gått igenom och förstod mycket väl
av den berättelse som du ändå var tvungen att få ut
Såg också i dina ögon att här fans en allt för trasig själ
och mörka tankar som aldrig kunde få någåt slut

De liken du tvättade hade inte längre någon röst
och att du tillhörde militären bekom dig inte nu
Du lyfte aldrig något vapen men det var ingen tröst
Alla kunde ändå peka på liktvätterskan och det var ju du

Spriten är din tillflykt för att glömma det här
samtidigt som kriget fortsätter sin gilla gång
Du försöker i desperation sova, men när?
för spriten inverkan på sömnen är likväl ingen fågel sång

När ska du få sova utan någon hemsk dröm
för striderna i gasa pågor ändå utan dig
Själen som du försöker vårda är fortfarande öm
och på västbanken rasar ett ovärdigt krig