Med tomma ögon

ett påklistrat leende

och isiga bröstvårtor

Stirrande blint utan identitet

är hon bara ytan

ett ting att hänga kläder på

Hennes hud är utspänd

mellan ramar av plast

det ekar tomt i hennes huvud

Ingen kan göra henne verklig

kroppen lutar över en hemlighet

men läpparna förblir förseglade

Hon tiger med hela kroppen

det är nästan som att dö

en levande död

Kläderna stirrar från sina galgar

betraktar henne nedlåtande

klädmodets enda språk

De lånar henne ett språk

men ingen kan befria henne

från sin frusna verklighet

Hon är utan identitet

medan mänskligheten kretsar

likt planeter runt henne

Människor i flockar

slår in röda kilar i hennes hjärna

deras blickar bländar

Borrar sig djupare in

sugande parasiter

men ingen ser henne

Händer trevar över bräckligheten

inkräktar  och våldtar

påminner henne om vem hon är

Hon höjer blicken

möter ett  mänskligt ansikte

och återfinns för en stund i centrum

Hon kastar en blick på sig själv

där hon står i skyltfönstret

ansiktet är inte längre detsamma

Hon vinglar till

tappar fotfästet för en stund

en skyltdocka på glid

I en bävande sekund

kastar hon en upphetsande skugga

på verkligheten utanför

Utan att se sig om

vandrar hon mot en ny verklighet

spår av någonting glömt

Är längtan likadan på andra sidan?