Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vill tacka läsvännen Melona för inspiration och uppslag till berättelsen.....
Det har varit verkligt roligt att sitta och njuta av gamla härliga minnen...




Mer om kondiset i Göteborg

 

Jobbar med Stina hela helgen.
Kunderna ser oss nog som varandras motsatser.
Kanske jag försöker att vara extra trevlig för att
hon inte är det. Nästan jämt är hon sur mot alla.
Ställer motfrågor om kunden undrar över innehåll,
ibland om färgämnen, mjöl, mjölk etc. Då snäser
Stina att det kan väl inte hon veta, hon säljer ju
bara och ger service. Men Stina, säger jag, service
det ÄR när vi svarar kunderna på det de frågar.
Jaså, jaha, då skickar jag dem till dig då. Du som
kan, får jag till svar. Och på ryggen ser jag att hon
surar. Suck. Jag gör ett nytt försök. Stina om du
som är intresserad av hälsokostpreparat och så,
om du går in i en sådan affär så vill du väl veta
vad allt innehåller, när du ska äta det? Stina ser
på mig, begrundande, fågelholkslikt, som om hon
plötsligt insåg att människan hon hade framför
sig verkligen kommer från MARS......
Men det är ju givet, svarar Stina. I en sådan
affär! Dit går man ju för att bli friskare. Det gör
man väl inte när man går hit. Jag tar sats. Men
du Stina, är inte din man diabetiker? Jo, hurså?
Äter inte han någon kaka ibland. Visst, då köper
jag diabetikerkakor. Så vet han ju. Jaha ja, vad
dum jag är, hinner jag tänka. Nu har vi börjat
närma oss smärtpunkten. Snart måste vi lämna
ämnet, men jag har ju inte nått ända fram.
Sjutton också. Jag går ju jämt i den här fällan,
slutet blir ju att det är JAG som tappar humöret.
Nej, nu får jag allt rycka upp mig, ta fram den
envisa röda grisen. Hur ska jag nu säga detta
på ett så bra sätt som möjligt. För jag HAR ju
ett viktigt budskap om något hon själv varit
med om. Men om jag säger det på fel sätt, så
kan jag sätt en stor slant på att hon låser sig
och dagen, kanske hela helgen är förstörd.....

Vi har plockat fram allt, och Stina har räknat och
räknat sin kassa. Och alla beställningar, och alla
lapparna som ska sitta på.....oändligt finns inte
för henne.
Men Stina en kopp kaffe, och en smörbulle, det
hinner vi innan vi öppnar, fjäskar jag. Nej jag
måste ringa hem till Rolle, säger hon surt.
Snälla, det är så trist att fika ensam, och hon
skiner upp lite, och jag hinner tänka, ska jag
förstöra stämningen med att vi fortsätter på
morgonens ämne. Ska jag låta det bero?
Jag bestämmer mig för att strunta i det, och
avvakta till ett annat tillfälle. Rolle är en tuff
match för henne, det vet jag. Så jag får ta en
annan chans..... 
Och vi mumsar på den goda smörbullen och
hör mig själv säga mellan tuggorna (fast jag
hade bestämt mig så kom orden - jäklar)
Du Stina, kommer du ihåg förra julen, den
där pojken som vi fick ta hit ambulansen för?
Ja gud, vad hemskt, säger Stina. Det var nog
det värsta jag har varit med om. (Så då gick
det att nämna detta trots allt)
Ja, svarade jag, det fick man mardrömmar av.
Vet du vad det var för fel med honom? Nej hon
hade ingen aning. Hon vände sig snabbt om....
Vet du? undrade hon. Ja jag råkar ha en lärare
som är släkt med honom.
Nä, gud, berätta, vad VAR det som hänt?
Och jag berättade att han var allergisk mot
nötter, och att det faktiskt räcker med att det
finns lite slarvigt diskade redskap, och ibland
finns det rester kvar, för att särskilt nötter har
en olja som inte så lätt går ur.
Stinas ögon blev tefat. NÄ, vaf.....säger du??
Det var det värsta jag har hört. Borde vi inte
lära oss sådant, vi som jobbar här!!! Va, vet
chefen om det? Nej det tror jag inte, i alla fall
inte av mig, sa jag. Jag fick veta det efter att
jag var här sist och jobbade....och har förstås
funderat-
Min lärare ville inte lägga sig i, eftersom det
är föräldrarnas sak och föräldrarna ville inte
lägga skuld på någon, och de var osäkra på
om pojken alls hade hunnit att äta något i vår
servering. Men han hade ätit en glass strax
innan. Det kan ha varit den.

Sedan pratade inte Stina om så mycket annat
den dagen. Men hon berättade för chefen när
han kom in på kvällen. Och hon fick då svaret
att tänka på detta när kunder frågar om vad
saker innehåller. Jag stod där bredvid och hade
extremt svårt att hålla mig för skratt.........

Dagen efter var vi ovanligt tidiga, trots att det
var typiskt göteborgsväder. Om regnet hänger
tungt på andra platser på jorden, så är det en
helt annan sak än när det hänger tungt i Gbg.
Stina var på ovanligt gott humör.
Heeeeej, glad att se dig, kvittrade Stina. Hmm
tänkte jag, vadan detta. Då berättade hon att
när hon kom hem hade Rolle varit urjobbig och
krävande. Och du vet jag har ju så jäkla ont i
fötterna efter springet här, och han sitter där
i sin fåtölj och bara röker. Han less ihjäl tror
jag sa Stina i ett enda andetag. Och jag tror
att han tycker synd om sig själv, men herre-
gud, det ÄR ju synd om honom, med alla sina
olika sjukdomar. Nej, tänkte jag, låt oss slippa
och hinna fika istället. Så sa hon plötsligt....
och jag såg ett glitter i hennes ögon. Du vet
du vad jag gjorde...hi hi, jag tänkte att fasen
det är väl inte bara honom det är synd om.
Så jag berättade om pojken, det du sa igår
du vet..... Det tog skruv ska jag säga. Rolle
sa inte ett ont ord sedan på hela kvällen.
Och du, det bästa av allt, när vi hade lagt oss
så sa han, du Stina, jag är nog jävligt jobbig
och otacksam ibland. ALDRIG har han sagt
något liknande, aldrig aldrig.
Stina fick liksom sångröst på orden, och såg
plötsligt ut som en nyförälskad tonåring, och
så klappade hon mig på armen och sa. Du vet,
han ÄR faktiskt en snäll människa innerst inne.

Vi fikade, och jag tog ett par nybakta rågkakor
till....och Stina myste. Du, sa hon, jag tror att
vi får jättemycket folk idag. Jag var rätt trött,
och hade haft det körigt, så jag såg för min
inre syn en slö dag. Nja, tror du, i det här
busvädret? Johodå, kvittrade Stina. Idag ska
ALLA på museum och bio. Ska vi slå vad?
Ok sa jag. Vad sätter vi? Stina föreslog en
biobiljett. Så kommer vi ju ut på lite kul. Va?
Jag vet inte om jag hade någon enda liten
tanke på vad det kunde innebära, att gå på
bio med Stina. Hon var väl i alla fall 25 år
äldre än jag. Och vad hade hon för smak?
Visst sa jag. Det gör vi.

Stina hade rätt. Det drällde av folk. Och jag
hade serveringen idag. Hur mycket mackor
jag än bredde så tog de slut. Aldrig har jag
gjort så många räkmackor någon söndag.
Har folk plötsligt blivit rika, sa jag till Stina.
Hon bara log. Hela dagen. Och jag slet.

Först beställde man vad man skulle ha till
biträdet i affären. Och betalade. Sedan tog
den som hade serveringen hand om alltihop
och kaffe och te stod framme. Alltid nybryggt
kaffe, i alla fall på mina arbetsdagar.....
Stina är på så gott humör idag, och jag hör
henne kvittra därute.
Så kommer det in en familj med många barn.
De frågar på alla priser. Det vill ju till att ha
råd när man är många, och det ska delas på
allt och bestämmas hit och dit. Och detta
var ofta en källa till att Stina tappade sitt
humör och blev grinig och sur och muttrade
resten av dagen.
Inte idag. Men lilla vän, hör jag henne säga
och ser att hon böjer sig ner mot en parvel.
Inte ska du bli ledsen för det lilla vän. Idag
bjuder tanten alla barnen på saft. Och den
unga mamman visste inte till sig av tack-
samhet. Så säger Stina plötsligt allvarligt.
Det är väl INGET barn som har allergi???
För det MÅSTE vi få veta. För tänk om det
finns nötter i!
Jag myser och skrattar för mig själv. Men
de här barnen var inte allergiska. Mamman
skrattade när hon sa, du hemma hos oss
skulle det inte funka med allergiska barn.
De har nog fattat det! Däruppe, säger hon
och pekar uppåt.

Gud vilken helg säger jag när jag kommer
hem. Ojdå, hade du det så jobbigt, undrade
vännen.

Jag vet inte riktigt sa jag......




Prosa (Novell) av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 266 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-05-26 10:12



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
En helt fantastisk historia och så levande berättad som om man varit där och sett och hört allt.
En stor jätteapplåd!
2008-05-26

    Melona
TAck för att du delar med dig utav detta varma mysiga liv och café.
Tycker att detta är det bästa du skrivet och att du är grymt duktig på att skriva dialog och skapa bilder.
Och jag vill så gärna läsa mer, tack för att du delar med dig,
av flit, kaffe, kardemumma och caféliv...

Skriv mera, snälla!
2008-05-26
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP