tiden utan dig vart jobbigare än vad jag trodde.
jag trodde jag skulle klara mig utan dig men jag
hade fel.

jag kanske behöver en far vid min sida,
men jag kommer aldrig att förstå varför,
varför du gjorde ditt val att göra som du
gjorde.

jag kommer kanske aldrig förlåta dig för det
du gjorde emot oss.

att se mamma gråta var det jobbiaste jag gjort i mitt
liv. att se henne må dåligt va det hemskaste jag gjort.
men jag har inte gjort saken bättre.

jag gör min misstag och jag gör dom om och om igen,
men jag lär mig aldrig. jag klarar inte av det,
jag kan inte vara hemma. jag är rädd
för något men vad vet jag inte.
jag är rädd att se sanningen , att se hur det igentligen är.
det räcker att se den tid då jag är hemma.

jag ser hur ni alla mår, ni spelar och lossas precis som
jag. jag ler när jag helst vill gråta.
jag skrattar när jag helst vill bara vill vara tyst.

min tröst är att rymma iväg, till mina vänner.
dom som inte ser hur det egentligen är.
dom som inte vet,
dom som inte dömmer.
dom som aldrig kommer förstå.

det blir min tröst att få le, att försöka
skratta me. att bara glömma det som kommer då jag
är hemma.

tankarna snurrar, drömmarna blir större och större
men ingenting jag väljer att prata om.

mitt sätt att prata, mitt sätt att bli förstådd
är att skriva. skriva så dom som inte vet något
kan tolka det precis som dom vill.
dom förklaring likheten, som ger en hopp
om allt en dag ska lösa sig. dom förklarar utan
att förstå dom ger ord som man inte behöver förstå
dom ställer inga krav.

spela spelet innan livet spelar bort dig .