Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Un homme absolutement blanc


                    
som stillhetskonstnären
på sin sockel

ett exotiskt inslag och 
välkommet
avbrott i stadsbilden

ögonblicket klart
och fruset för kameran

tyst
och alldeles
vit

så tillbringade jag
mitt första liv


Fri vers av Göran P Rödholm
Läst 397 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-06-14 23:54



Bookmark and Share

  sister mary
en alldeles vit människa - oskuldens färg, en vit målarduk som väntar på penseln, den vita skräcken - många associationer får jag av det vita
Funderar när jag ser dessa stillhetskonstnärer, för det är ju jag som upplever och ser vitheten och tystheten. Men inuti rinner blodet rött och hjärtat slår, även om de maskerar det för stunden.
Fascinerande rader!
2008-06-21

  Bubamara - Maria Zakrisson
ja jag undrar ju hur många liv det kom sen
och vad du tog med dej för erfarenhet av den vita tiden
eller var det bara ett ögonblick,
så kristallklart att det kändes som så
en evighet antas kännas

det känns liv och rörelse runtom
detta stilla vita varande

och ändå något som stör...


spännande
2008-06-16

  mikael ejdemyr VIP
Oerhört sorglig! Diktens avslutande rader förbryllar. En KATTliknande vit sfinx du, med hur många åldrar bakom dig? Känner igen mig i titeln annars :)
2008-06-15

  Elin R
Ah oui, bien
Första meningen känns lite krånglig
jämfört med resten
Men annars gillar jag den
Fin titel också
2008-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm