När hösten lärt sig gå
fjärmar sig sommarens
trygga hand

Löven faller
till sina ogrävda gravar
och värmen drar
sin sista suck

Kvar finns spår
av sol och skratt,
rester från lycka
och grillkol

Fåglarna tystnar
för att ingen ska undgå
höstens ankomst

Låt dig bäras
av den svala årstidens
starka armar

men låt sommaren vara
din vaggvisa
som tystnar först
tills nästa vår