Jag står i ljuset,
Där det finns många krav,
Jag letar efter mörkret,
Jag vet att det finns där,
Jag undrar var.
När mörkret kommer och sänker sig ner,
Försvinner allt i min närhet.
Det enda som återstår är mörkret,
Och dess kalla natt.
Jag letade efter mörkret,
Och jag fann det,
För att sedan genast längta efter ljuset,
och dess glittrande kristall högt uppe på himmelen,
Jag undrar om jag någonsin kommer få röra vid den,
Känna den kalla tröstande ytan mot min kind,
Veta att den är och för evigt kommer att förbli min.
Ljuset kom och förde med sig en vind,
Med en doft av blommor som luktade så gott,
Jag tittade upp på himlen,
Och där fanns min kristall,
Lysande och klar som alltid.
Jag visste att jag en dag skulle nå den,
Och då skulle den förevigt bli min.