Har man inget att längta till så får man använda sin fantasi vars skapade längtansobjekt är precis lika reella som de av kött, blod och sten man ser varje dag.

Den gud vissa önskar och längtar till har fler likheter än olikheter med de kvinnor jag uppfinner, omskapar, träffar och lämnar. Kvinnorna som får mig att orka somna om natten.

Märkligt hur dessa tankar kan få en människa att svänga från förtvivlan till förhoppning. Inget faktiskt har förändrats från min tidigare olust. Jag låter mina två slavdrivare slåss en sista rond innan jag släcker lampan.

Jag behöver inget annat än mina drömmar. Vattnenmolekylerna som bär upp mitt skepp seglandes i cirklar. Varje hägring får så mycket liv som den kan få.
Du säger att mina drömmar är meningslösa. Dina stenar faller ner.
Jag har inga stenar längre. Bara drömmar.

Säkert hundra kvar.