På den andra sidan
ser jag dig stå
i regnets sagolika skydd.
Visslande och sjungande
går du utan armar,
eller ben
ögonen döda som din kropp.
Ur askan föds du ny
som regnets sagolika drog.
Det du ej förstod
är klarare än då
nu sover du ej mer
och jag vet att jag kan gå.
Du väntar ej mer på mig.