Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Såhär gick det till för mig, och det är första gången jag skriver om detta så innomgående av en av mina svåraste händelser i mitt liv som jag inte förrens nu ska försöka bearbeta.


Försök att förstå

kl. 01:52

Fotstegen ekar bakom mig,
jag vågar inte vända mig om
så jag ökar takten,

Andas in... andas ut

Jag kan nästan känna
varelsens varma och
andfådda andedräkt i nacken,
ibillar jag mig?
hjärtat slår så fort.

andas in... andas ut

armarna, varelsens armar
tynger och brottar ner mig
på stigen, jag försöker
krångla mig ur greppet
men det sitter för hårt
det svider i lungorna
och jag får inte fram ett ljud

Andas in... andas ut

starka vana armar
håller fast mina smala
medan han stöter in den
ett flertal gånger,
jag vill bort, komma loss
det gör ont och jag är chockad

andas in... andas ut

Tillsist får jag en klapp
på kinden och jag hör hur
varelsen viskar " duktig flicka",
jag är alldeles matt i kroppen
av alla försök att få bort den.
trött

andas in... andas ut

Jag gråter och skakar medans
jag försöker få på mina hotpants
som har blodstänk på sig som ännu inte torkat
jag försöker sen resa mig upp
men benen är som gelé
och jag snabbt faller ihop igen,
mitt linne har låstnat från dess
plats och mina nät strumpbyxer och
kjolen vet jag inte var de blev av

andas in... andas ut

Jag är rädd och jag kommer inte ihåg
var jag är någonstans, jag känner
mig äcklig och smutsig,
sliten och trasig,
liten och förstörd i denna värld
det en gång bara excisterade
barbie dockor och glitter och glädje
om jag bara hade skrikit högre,
om jag bara hade kämpat emot lite mer
om jag bara hade gjort mer,
men det gjorde jag inte,
jag är misslyckad och avskyvärd
äcklig och lite berusad
det enda som ekar i mitt huvud är:
"Det är ditt fel"






Fri vers av Heptica
Läst 620 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-06-19 21:12



Bookmark and Share


  devilsangel
En fruktansvärd verklighet...du skriver enormt bra om det här trots att smärtan känns i varje rad..man darrar vid läsningen och mår illa förstås...Dessa män som skulle kastreras hela högen, låsas in och drabbas av samma behandling, gång på gång...De förstör precis allt, tar ifrån självkänsla, mod, hopp och glädje...För att inte tala om kränkningen och känslan av att vara smutsig och bära skuld till det inträffade...

Stark text, du skriver om det lugnt och försiktigt trots att det måste ha gjort ont som tusan att skriva om denna händelse

kram!!
2008-08-08

    Mymlan.
så vackert skrivet om något så ofattbart grymt.
Vad finns det mer att säga? Jag saknar ord.
2008-07-24

  bluesatin
Hej vännen!

Länge sedan. Vilken otroligt vacker bild du har lagt ut. Den gör mig glad och berörd. Va enkelt, ärligt och rakt du skriver. Jag håller med den som skrivit den första kommentaren. Det är så hemskt att det finns människor som kan orsaka sådan smärta, ett sådant svek, att sådan grymhet förekommer. Det kan aldrig vara offrets fel! Du är modig som skriver så rakt om detta. Jag har alltid gillat ditt raka sätt att skriva. Tack för att du delar med dig av dina texter och upplevelser.

Varma, goda tankar till dig.
2008-06-22

  korpfjäder
När sånt här händer - och någon vågar skriva om det - blir det så lätt att se att den som varit med om det inte har något att sätta emot, att det är omöjligt att vänligt säga nej och så är det bra med det. Det är alltid berättelser om makt - där offret är utsatt för någon som inte bara kan våldta utan sannolikt också kan mörda. Det ligger i sakens natur, att om man kan våldta någon kan man också ta någons liv. Alltså kan man inte försvara sig utan att riskera livet.
Det kan aldrig vara fel att försöka bevara livet.
och det är aldrig den våldtagnas fel att det finns män som tar andras liv, andras lust och andras trygghet. Aldrig!
2008-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Heptica
Heptica