Först efter sjuhundrafemtio meter ser jag vattenytan
glansig, böljande, alldeles ogripbar och
hur han där gräver sig fram
hur han crawlar som en maskin

Flyger fram över dallriga rutor
där uppe ett löfte, nånting alldeles nytt
där nere nånting alldeles gammalt
blundar och dyker

När köket skulle renoveras där hemma
fick det gamla köket stå i vardagsrummet
utslängt och murrigt och brunt
och jag minns att jag gick igenom lådorna
det jag ville slänga lade mamma tillbaka:
små klämmor till platspåsar i grälla färger

Vad gjorde jag egentligen där nere?

Det enda jag har är mina dumma anteckningar
men rummet blir annorlunda om man rullar ned persiennerna
om man bunkrar upp i soffan med alla sina papper
osorterade minnen, till slut alla man har,
börjar sväva runt i rummet
gnistrar skarpt i springorna