Du skimmrar i mitt inre,
du svävar omkring.
Du gäckar mig mig med din närvaro,
jag finner ingen ro.

Du kittlar mitt sinne,
som en fjäder kittlar mitt öra.
Ibland smeker du min kind,
och viskar i mitt öra.

Du är min känsla,
mitt inre väsen.
En känsla så vacker,
som en gnistrande rubin.

Stark som en porlande vårbäck,
eller ett skummande hav.
Jag visste ej att denna känsla fanns,
någon väckte den till liv.

Som brinnande lava i mitt blod,
jag finner den känslan.
Du är i mitt inre,
hur kom du dit?

En viskande känsla,
av vindens berusande kraft.
Jag har i mitt inre,
en viskande känsla.

En ny kraft,
som gör mig stark.
Du min viskande känsla,
fyller mitt inre med värme.

En rengbåge i mitt sinne,
skapad av denna känsla.
vid rengbågens slut,
ska jag finna en guldspann?

Du min viskande känsla,
är en oas av brusande vågor.
Mot en strand i mitt inre,
en viskande känsla.