Jag skriker, men ni hör mig ej.
Om jag försvinner, kan jag då väcka dig.
Tänker ni på mig då?
Eller faller bara en ridå?
Vem var jag, vad gjorde jag?
Vem sitter där en dag och tittar på min grav?

Är jag ett monster som inte finns.
Någon som ingen minns?

Livet som dimma, som försvinner med morgonens timma.

Då frosten kommer och kyler mig, då maskarna äter mig, då kan du se mig.
Jag ska skrika och gala, alla ska se mig dala.
Inte en själ ska vila, förrän den dagen jag finner dvala...