"Jag har insett att jag bara förlorar tid på att be,
be till någon som igentligen inte finns och någon som struntar i mina böner.
För om nu gud skulle finnas så slänger han mina böner i "inte värd att hjälpa" högen.
Ibland så brukar jag undra varför någon skulle vilja skada en lite flicka,
en chanslös liten flicka som får kämpa med sina andetag.
Jag har tänkt många gånger om jag var Djävulen i mitt förra liv,
om man nu äns hade ett förra liv, men det borde man haft efter som man straffas nu.
Hm, *suck*.
Igentligen är jag rädd för döden vad som händer,
Men ibland känns det bara som att det inte finns någon annan utväg,
så många gåner man fått höra hur värdelös man är men ändå hur underbar man är.
vad ska man igentligen tro på?
Sanningen om att man är värdelös, eller lögnen som gör en lycklig?
Jag tror bara på det som är bäst för mig att tro på och det är sanningen.
Större delen av mitt liv har jag bara levt i lögner, undan hållt mitt riktiga liv
Spelat ett dubbelspel.
Kanske är det lika bra att bara ge upp?
Men jag kan inte lämna alla jag älskar och lovat att inte ge upp.
Kanske var det att jag lovade dom bara ännu en del av mina lögner?"

"

Det funkar inte längre när ingen tycks förstå mig.
Jag knuffar undan alla som vill hjälpa mig.
Men jag gör det ju bara för att jag är rädd för en förändring.
Om jag förklarade samma sak 1000 gånger om skulle ni inte förstå.
Ni förstår inte hur det är att leva med saker man inte kan bearbeta,
Bilder som spelas upp som en skräck film som jagar en i drömmarna med.
Känslan av att inte kunna somna att var så rädd för alla drömmar.
Men att ögonen tillslut inte orkar mera och gråter tills man somnar,
så har det varit så många gånger, att behöva gråta sig till sömns, jag hatar det.
Meningen är väll att man ska orka med och klara ut livet?
Men så är det inte med mitt liv, dom onda demonerna leker med mig,
Deras mål är att bryta ner och krossa mig tills jag inte orkar mera,
Och mitt mål är att kämpa tills dom är för trötta och inte orkar leka sina lekar med mig.
Tänk om dom lyckas bryta ner mig, dom har redan fått mig känna mig liten och ensam.
Dom vill att jag ska börja isolera mig och skada mig mera.
Jag kämpar verkligen för dom demonerna ska inte vinna över mig.
Eller rättare sagt dom får inte vinna över mig.
Det ända som säger att dom vill är att ge mig lyckan till ljuset,
Men inte ljuset till friheten, utan ljuset till himmlen.
Dom vill verkligen ha bort mig från världen.
Jag undrar kanske om det är det som är meningen?
Vad dom igentligen vill mig vet jag inte och det är frustrerand.
Dom är nog bara ute efter att krossa folks kroppar,
Jag vet att det finns många mera som har det som mig.
Många av dom har demonerna lyckats vunnit över.
Om det är meningen att jag ska behöva skada mig själv för att överleva?
Är detta verkligen mitt liv, Då säger jag nog hejdå."