Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är oälskad, men jag älskar med en mänsklig docka.

Jag har kysst en mänsklig docka:
Nästan älskat med en.
”Han” förblir en docka, en kropp…
Och överallt ser jag svarta kråkor.
De hånar mig med sina skratt.
Jag är inte älskad.
Och jag älskar ingen,
men jag älskar med dockan.
Jag knullar en kropp…
och allt jag ser är kråkorna som splittrat din själ.




Fri vers av Sofie Söderberg
Läst 341 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-07-06 23:38



Bookmark and Share


  LassO
enormt bra, du får fram känslan här... ett trasigt förhållande eller onenightstand, som man egentligen inte vill, men gör ändå, kanske för "att man ska" göra det
2010-06-19

  Larz Gustafsson VIP
Jag känner igen mig...fast inte i det där med dockan.
2008-07-06
  > Nästa text
< Föregående

Sofie Söderberg
Sofie Söderberg